En viktig berättelse #2
Jag lovade mig själv att jag skulle skriva om mina motgångar och svackor. Nu har jag svikit mig själv. Jag loggar in på bloggen och klickar på nytt inlägg och sedan säger jag till mig själv att det inte går så bra nu och att jag därför inte har någon anledning att skriva. Det är just därför jag har en anledning att skriva, skriva ner sanningen. Och inte bara låtsats som att långa tidsperioder inte finns och skriva peppande inlägg när jag gått ner lite i vikt. Jag tänker inte vänta till imorgon för att erkänna att jag har ett problem med min vikt, vänta tills när jag känner mig redo för att gå ner i vikt för att skriva i bloggen.
Även om det kanske inte blir hälsosamma matlistor och träningsberättelser på ett tag blir det sanningsenliga inlägg om hur en riktig viktminskning ibland kan te sig.
Sjuk - motgång
Precis när jag ska komma igång blir jag förkyld. Halsen ömmar och jag sover kanske tre timmar per natt eftersom jag vaknar av min torrhosta. Hostan blir värre varje gång jag anstränger mig.
Istället för att träna förbereder jag recept, matschema, och träningsschema.
Tillbaka
Efter ett sommarlov är jag nu tillbaka både på bloggen och till min startvikt, tyvärr. Eftersom jag inte har varit hemma särskilt mycket under sommaren har det varit svårt att hålla koll på vikten.
Vikthistorian under sommaren lyder så här:
Under min backpacking-tripp i Europa i juni gick jag ner en hel del. Dieten löd, bröd och gå cirka åtta timmar per dag. Dessvärre kröp kilona upp under ledigheten i Sverige då jag åt all god mat som jag gått miste om under backpackningen. Det positiva är att jag fortfarande är trött på bröd med undantag för grovt bröd som det är ont om i andra länder.
Sedan bar det av utomlands igen... Och därför är jag därför tillbaka på ruta ett, sorgligt nog.
Eftersom jag nu är luspank efter totalt fem veckors utomlandsvistelse måste jag leva på det som redan finns hemma i skafferiet. Det innebär att jag kommer leva på en totalt värdelös kolhydrats-diet på grund av att det enda som finns i skafferiet är pasta!
Men jag ska börja planera en livsstil som kommer att passa min ekonomi och schema och det kommer jag självklart lägga upp i bloggen.
3 veckor uppehåll
Förlåt för utebliven bloggning. Jag har inte riktigt haft tid och ork. Om några timmar åker jag bort och är borta i 3 veckor. Vi får se vad som händer med viktminskningen medan jag är borta.
Lycka till alla andra så återkommer jag om tre veckor!
Muskler
Jag inser att träning är viktigt för att få en hälsosam livsstil. Men därmed kommer ett flertal frågor. Råden är tusentals och jag vet inte var jag ska lägga ribban. Ska jag lyssna på allt blir träningen så komplicerad och tillkrånglad att jag inte orkar med att ens tänka på den. Inte träna så, träna si, träna det men inte det.
En sak med muskler som jag undrar över:
Stämmer det att kaloriförbränningen ökar ju mer muskler man har? Rent logiskt borde det vara så.
Sedan undrar jag över hur ni tränar musklerna? Räcker det med att använda pilatesboll hemma eller borde man kosta på sig ett gymkort?
Hålla ut, falla och fortsätta
Det känns som en svacka eller snarare ytterligare en gång då det hela går tillbaka till normala, ett misslyckande helt enkelt. Önskar att jag kunde hålla ut till på söndag, då åker jag bort i tre veckor.
Jag känner att jag måste hålla mig borta från mat. Vid flera tillfällen den senaste tiden så har jag svullat i mat, konstig mat. Det är inte så att jag beställer hem en pizza istället ställer jag mig och gör två knäckebrödsmackor och sedan två till och ytterligare två och så vidare.
Jag behöver inte något sådant den här veckan. Känner mig alltid trött efter sådana fall. Tung i magen och bara opepp på allting. Då kan jag bli liggande på soffan nerborrad under en filt och bara låta dagen gå.
-
"Naturligt smala människor"
Det finns en viss sorts människor som jag funderar mycket över. De naturligt smala människorna på denna jord. Det är ett känsligt ämne och vissa går i taket över denna diskussion. Mina funderingar kretsar mycket kring hur det är möjligt och om de faktiskt är naturligt smala, att de har en mekanism i kroppen som kastar ut alla överflödiga kalorier eller om det faktiskt finns en logisk förklaring till att de är "naturligt" smala.
Jag lever med en så kallad naturligt smal människa, jag har vänner som är naturligt smala, och jag vet att nästan alla där ute är i samma situation. Och jag kan erkänna att jag stör mig på dessa personer. Inte deras personlighet utan jag avundas deras förmån att kunna äta allt utan att gå upp i vikt. Om så är fallet?
Jag tror till viss del på principen kalorier in - kalorier ut. Att det som konsumeras måste göras av med för att behålla/gå ner i vikt. Självklart finns det undantag som sjukdomar, att det inte är på decimalen exakt.
Jag tror till viss del på principen kalorier in - kalorier ut. Att det som konsumeras måste göras av med för att behålla/gå ner i vikt. Självklart finns det undantag som sjukdomar, att det inte är på decimalen exakt.
Det finns en dokumentär i ämnet som heter Varför är de smala inte feta?. Där gör de en studie där naturligt smala människor måste äta en viss mängd kalorier per dag i en viss tid för att sedan se om det har påverkat deras vikt (Den är värd att se). Många av personerna som är med i dokumentären säger att de kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Detta liknar vad de naturligt smala i min omgivning säger. Men det visar sig i dokumentären att många av dem har svårt att få i sig alla kalorier, de mår illa, de spyr och så vidare.
Kanske är de så att de naturligt smala inte äter lika mycket, bara de att de tror sig göra det? Precis som många överviktiga inte tycker att de äter övernaturligt mycket fast det i många fall är så.
Jag har en vän som är smal men äter "mycket". Hon tar precis lika mycket vid de tillfällena som vi äter tillsammans, men på sistone har jag studerat hur hon äter. Det går långsamt och till sist lämnar hon mycket utspritt över tallriken.
Ett annat exempel är min sambo. Han har vägt lika mycket sedan han gick i sjuan. Han tränar inte men har ett fysiskt krävande arbete. Han äter, när vi äter tillsammans, mer än mig. Men han äter inte lika ofta som mig. Han äter ofta onyttigt, men äter sällan. Om vi säger att han bör äta 2500 kalorier per dag så får han i sig precis detta i kanske ett hamburgermål och min nyttiga middag eller kanske en pizza på en lördag.
Jag försöker frenetiskt finna en naturlig och logisk förklaring till fenomenet för jag vägrar att tro på att det fungerar så att man kan äta hur mycket som helst utan att gå upp i vikt. Jag har erkänt för mig själv att jag sitter i den här situationen för att jag har ätit för mycket. Att det är mitt fel och att jag kan gå ner i vikt om jag äter mindre och tränar mer. Om jorden då vimlar med folk som kan äta hur mycket som helst och inte gå upp i vikt, så betyder mitt erkännande ingenting och jag kanske är naturligt fet och det finns inget jag kan göra åt det.
Vad tror ni? Finns det någon logisk förklaring?
Vikt - 4 juni
Jag vägde mig i morse men eftersom jag har världens sämsta våg så är det svårt att se skillnaden. Har inte tagit mig i kragen och införskaffat en digital utan kör på en vanlig våg. Om man har minskat något minsta i vikt är då lite svårt att se.Men jag kan anta att jag gått ner 0,5 kilo i alla fall för den stod inte direkt på 76 kilo och lite närmre 75.
Jag är egentligen bekväm i den här vikten för så mycket har jag vägt under hela gymnasiet, kanske lite minus ibland och lite plus ibland. Min väckarklocka var när jag efter nyår klev upp på vågen och vägde, cirka 83 kilo... Hakan var nere vid tårna. Efter otaliga misslyckade försök att gå ner föreslog min sambo en nutrilett-kur. Misstänksam mot hokus-pokus kurer vägrade jag ett tag men gjorde till sist en kompromiss, jag vägrade leva på pulver i två veckor.
Istället för de rekommenderade fem påsarna om dagen, körde jag på två eller tre påsar om dagen, lagad mat till middag (fast i minimala portioner) och kanske frukt eller morot som mellanmål. Efter två veckor hade jag gått ner till 74 kilo. Att jag sedan gick upp två kilo är rätt realistiskt och det hade jag förväntat mig.
Jag tror inte på att pulver och dieter är hållbara i längden, utan kan vara ett bra startskott som får en att fundera över matvanor och kanske ett minus på vågen.
För mig kändes det omöjligt att ha 83 kilo som startvikt. Det kändes jobbigt nog med 75 kilo. Därför fuskade jag mig ner till 76 kilo, en vikt som jag rimligtvis kan lyckas komma någonstans ifrån.
-
I dag ska jag ut och sola med några vänner. På med bikinin alltså. Ångest.
Om motivation
Regelbunden träning är inte min kopp av te. Eller egentligen så har jag inte något emot träning, men jag tar mig aldrig i kragen och tränar. Det är regelbundenheten som jag har svårt med. Jag vill gå ut och gå, jag vill springa, köra intervaller och svettas, men varför gör jag det inte?
Någonstans på vägen försvinner min motivation. Egentligen gäller det allt i mitt liv förutom plugget, där överpresterar jag. Men jag har inte motivation till att tvätta, städa, diska. Jag finner sällan motivation till att göra något roligt heller. Jag hamnar ofta på samma plats länge och pysslar med olika grejer.
Hur blir ni motiverade?
-
Tidigare i år var jag utomlands. Då tog jag inte med mig de här shortsen eftersom de inte gick att knäppa. Nu kan jag knäppa dem. De sitter fortfarande lite tajtare än när jag köpte dem. Men det är kul när man ser faktiska resultat.
Mat
Igår gick det inte alls bra med maten. Åt alldeles för mycket av allting. Varför gör man så ibland?
Linssoppa
Igår åt jag samma frukost som tidigare.
Till lunch gjorde jag i ordning en sallad med kidney-bönor, tonfisk, purjolök och tomat.
Till middag åt jag linssoppa.
Övrigt: En halv liten melon
Recept
1 gul lök
1 purjolök
2 potatisar
1 morot
2 dl röda linser
2 grönsaksbuljongtärningar
1 liter vatten
Strimla lök, purjolök, potatis och morot. Stek löken så den blir mjuk, ej så den får färg. Lägg potatis, morot och linser. Krydda med svartpeppar, oregano, osv efter smak. Häll på vatten. Lägg i buljonger. Koka upp och låt koka i 10 minuter. Färdigt!!
-
Känner mig lite obekväm om jag ska vara ärlig. Byxorna hasar ner och linnet vill inte riktigt sitta på plats så kanske blir det ett ombyte innan jag ska iväg. Som vanligt är jag väldigt tråkig färgmässigt. Har verkligen men för pastellfärger sedan de unga tonåren. De färggladaste jag äger är nog skjortan som jag hade på mig för någon dag sedan.
