-
Känner mig lite obekväm om jag ska vara ärlig. Byxorna hasar ner och linnet vill inte riktigt sitta på plats så kanske blir det ett ombyte innan jag ska iväg. Som vanligt är jag väldigt tråkig färgmässigt. Har verkligen men för pastellfärger sedan de unga tonåren. De färggladaste jag äger är nog skjortan som jag hade på mig för någon dag sedan.
Mat
Igår åt jag samma brunch som tidigare. Jag brukar haka upp mig på saker och äta det det i några dagar.
Sedan åt jag en banan och till middag åt jag tomat och mozzarella-sallad.
Sedan blev det tzatsiki och gruk- och morotsstavar till filmen som jag och pojkvännen kollade på.
-
Svarta leggings.
Ljusa jeansshorts med högmidja
En singoallaliknande topp från indiska
Inser även att jag är sämst med det här med accessoarer. Ibland slänger jag på mig en sjal, ibland ett par örhängen, men oftast innan jag ska gå ut. Hemma trivs jag bäst utan tunga örhängen eller armband som stör handleden.
Mat
Igår åt jag
Brunch: mango, björnbär, lättkvarg och minikeso
Mellanmål: päron
Middag: resterna av currygrytan fast utan nudlar
Övrigt: lite chips och godis till ESC
Jag vaknade sent igår, vid ungefär ett-tiden, därför blev det en brunch istället för lunch. Jag sov länge idag också... Det måste bero på att jag låg uppe ungefär till fyra i natt för att jag inte kunde sova. Undrar vad det är jag klurar på egentligen.
Lite chips och godis till Eurovision var väl en självklarhet, men det sköttes med motta och det är jag stolt över.
Vad är ni nöjda med?
Återigen en dag med jeansleggings, fast svarta denna gång. Leggingsmodet är förbaskat lömskt. De töjer på sig och man kan klämma i sig i ett par utan att märka att man har blivit större. Men det är skönt och snyggt.
Förövrigt är det lätt att se ner på sig själv under en viktminskning och bara se nackdelar med sig själv och sin kropp. Tankarna snurrar kring, idag tränade jag inte, i dag åt jag dåligt, min mage är ful, mina lår är stora och så vidare. Istället borde man fokusera på vad man har gjort bra och vad man är nöjd med.
I dag är jag nöjd med:
- att jag tog tag i disken
- att jag damsög hela lägenheten
Även om det är mycket på min kropp som jag är missnöjd med gillar jag att jag är proportionerlig. När jag går upp eller ner i vikt märks det inte så mycket för det minskas överallt och det blir alltid en mindre eller större kopia av kroppen. Och jag gillar faktiskt min kroppsform.
Vad är ni nöjda med?
Anonymitet - en viktig berättelse
Ibland önskar jag att jag hade självförtroendet att slänga ut hela mina resa utan att skydda mig själv med anonymitet. Att jag kunde sätta ner foten och säga högt att jag vill gå ner i vikt, säga hur jag faktiskt tänker och tycker om mig själv och andra. Det stör mig något fruktansvärt att jag inte har det självförtroendet i just det här avseendet, då jag har det i många andra plan i mitt liv. Jag diskuterar mycket, har starka åsikter, kan formulera mig i text och har en icke-anonym blogg om min utbildning och mina åsikter. Men just det här ämnet är känsligt för mig.
Anonymiteten ger mig möjligheten att skriva denna blogg som en dagbok. Där jag kan dela med mig av mina innersta tankar utan att försköna och ljuga. Där jag inte behöver ta hänsyn till om någon i min närhet läser. För konstigt nog känns det bättre att främlingar kan läsa sanningen och inte de som står mig nära.
Mat
Igår åt jag detta
Frukost: Minikeso, lättkvarg, fryst mango, frysta björnbär
Mellanmål: päron
Lunch:-
Mellanmål: banan
Middag: Currygryta med räkor, lök, morötter och broccoli med nudlar
Övrigt: 2 cider.
Jag vet inte varför jag inte åt lunch. Den enklaste slutsatsen var nog att jag inte var hungrig. Tog ett päron och gav mig ut på promenad. När jag kom hem åt jag en banan, är aldrig hungrig efter träning. Sedan satt jag bara och pluggade igår så det var nog därför som jag inte åt lunch.
Promenad och jogg med ny spelare
Kom nyss hem efter ungefär en timmes träning. Jag gick två tredjedelar av tiden och joggade en tredjedel. Lyckades rätt bra trots att hostan, sen senaste förkylningen, gjorde sig påmind och att pollen härjade.
Fick användning av min nya denver shuffle mp3-spelare som jag köpte igår. Syftet var egentligen att lägga in en ljudbok i den, men den verkar inte vilja spela upp filerna i ordning trots att det ska gå att ställa in. Istället lade jag in en bodywork skiva. Trots att jag inte gillar att jogga/gå till musik så gick det bra. Främsta syftet, till att lyssna på något medan man tränar är för mig att avskärma mig från omgivning.
-
I dag har jag på mig ett par jeansleggings, eller jeggings som affärerna vill kalla dem, och en randig tröja.
En viktig berättelse #1
Allting har en början. Den här berättelsen måste ha börjat när jag var tio eller elva år. Då dolde jag min mage och tyckte att den väckade sig något så fruktansvärt när jag satt i en blommig bikini på stranden. När jag senare har tittat på bilderna har jag insett att det är en helt normal 10-årig flicka på bilderna. Men det tyckte jag inte då.
Det är nog inte så förvånadsvärt egentligen. När man som elva år är 167 centimeter lång och har bh-storlek 75b känner man nog sig inte så normal som man egentligen är. Inte när man jämför sin vikt med människor som är en linjalkortare och inte har några fettklumpar på kroppen.
Sedan fortsatte det upp i tonåren. Kände mig alltid som den största i sällskapet och i efterhand tittar jag på bilder som motbevisar fallet. Jag tror att man kan kalla det en skev kroppsuppfattning.
I dagsläget är det annorlunda. Jag väger 76 kilo och känner mig inte nöjd. Jag vill inte väga 55, jag skulle vilja väga mellan 65 eller 69. BMI får blir min vägvisare och bevis på att jag inte är större än alla andra.
Det är nog inte så förvånadsvärt egentligen. När man som elva år är 167 centimeter lång och har bh-storlek 75b känner man nog sig inte så normal som man egentligen är. Inte när man jämför sin vikt med människor som är en linjalkortare och inte har några fettklumpar på kroppen.
Sedan fortsatte det upp i tonåren. Kände mig alltid som den största i sällskapet och i efterhand tittar jag på bilder som motbevisar fallet. Jag tror att man kan kalla det en skev kroppsuppfattning.
I dagsläget är det annorlunda. Jag väger 76 kilo och känner mig inte nöjd. Jag vill inte väga 55, jag skulle vilja väga mellan 65 eller 69. BMI får blir min vägvisare och bevis på att jag inte är större än alla andra.
