Allting har en början. Den här berättelsen måste ha börjat när jag var tio eller elva år. Då dolde jag min mage och tyckte att den väckade sig något så fruktansvärt när jag satt i en blommig bikini på stranden. När jag senare har tittat på bilderna har jag insett att det är en helt normal 10-årig flicka på bilderna. Men det tyckte jag inte då.
Det är nog inte så förvånadsvärt egentligen. När man som elva år är 167 centimeter lång och har bh-storlek 75b känner man nog sig inte så normal som man egentligen är. Inte när man jämför sin vikt med människor som är en linjalkortare och inte har några fettklumpar på kroppen.
Sedan fortsatte det upp i tonåren. Kände mig alltid som den största i sällskapet och i efterhand tittar jag på bilder som motbevisar fallet. Jag tror att man kan kalla det en skev kroppsuppfattning.
I dagsläget är det annorlunda. Jag väger 76 kilo och känner mig inte nöjd. Jag vill inte väga 55, jag skulle vilja väga mellan 65 eller 69. BMI får blir min vägvisare och bevis på att jag inte är större än alla andra.