"Naturligt smala människor"
Jag tror till viss del på principen kalorier in - kalorier ut. Att det som konsumeras måste göras av med för att behålla/gå ner i vikt. Självklart finns det undantag som sjukdomar, att det inte är på decimalen exakt.
Jag tror helt klart det sitter i generna om man lätt går upp i vikt eller inte. Väldigt orättvist!
mm... jag tror att det kan bero på många olika saker... generna, kroppsbyggnad mm.
Det kan ju vara så att de som "tror sig äta mycket" men är smala, inte alls äter så mycket men det finns undantag som exempelvis min pojkväns bästa vän eller min bror, alltså båda har alltid varit SMALA- PINNSMALA men alltid ätit som grisar.. och då menar jag GRISAR de kunde typ äta 2 hela pizzor själva och inte bli mätta på det. Utan att träna.. så det kan bero på hur ens kropp bearbetar detta. Däremot har det förändrats lite med tiden nu är de lite äldre och man börjar se att de fått lite mage och sådant men i sig är de smala... de ser inte feta ut bara med lite "mage".... ORÄTTVISTTTTTTTTTTT....
man får väl acceptera hur man är. Tänk på att det inte alltid finns fördelar med att vara så smal och att alltid kunna äta vad helst "utan att bli tjock".... jag hade en vän förut som var smal, hon åt macdonalds mat typ varannan dag. godis, chips och allt onyttigt.. MEN hon var så jävla otränad så det inte var sant....dessa personer som ser sig vara "smala" tror oftast att de inte behöver träna eftersom de kopplar "träning" med viktminskning.. vilket inte är helt fel men alla vet att träning är bra för HÄLSAN. ALLA BORDE TRÄNA, smala och icke smala.
SÅÅÅ jag är faktiskt nöjd med min kropp, jag får kämpa för att gå ner i vikt men det har gett mig så mycket tillbaks... jag har säkert bättre kondis än 10000 smala människor där ute ;) Godis, hamburgare, chips och läsk kan vara GOTT, utan tvekan men det är inte bra att svika din egen kropp med sådant skräp.. den mår ju inget bra av det heller....
SÅÅÅÅ...
jag håller med dig, blir också sur på dessa människor men tänk att du har det bättre trots att det blir så kämpigt ibland :( so dont give up !
håller med! Jag har en kompis som alltid har varit supersmal och kan äta vad som helst. Visserligen äter hon mycket skräpmat och godis innan tex lunch och middag så ibland äter hon inte tillräckligt. Om hon hade ätit både bra med mat och så mycket skräp som hon äter hade hon kanske gått upp i vikt. Jag vet inte.
Hon tränar ingenting heller. Jag tror att hon hade mått mycket bättre om hon skulle börja träna. Jag anser att hon är ganska klen.
Det är konstigt det där faktiskt!
hej läste det här inlägget och kommentarerna. är en smal person som jag antar att ni syftar på. inte tränat på flera år och när jag började träna och äta mer mat så gick jag ner i vikt. att gå ner i vikt är det jag är mest rädd för av allt då jag nästan skulle försvinna. jag tycker att ni normalmänniskor med normalvikt som kan gå upp och ner i vikt ska vara nöjda. eller åtminstone inte avundas oss. det finns inget kul i att vara för smal. vet inte varför det är sån hysteri med det egentligen. tänk på nackdelarna innan ni tänker på fördelarna så slutar ni nog vara avundsjuka :)
nackdelarna
- kan inte träna (vilket man vill för man vill må bra och ha en bra kondition osv, men går ner i vikt om man gör det. eller måste äta groteskt mycket mer mat och må illa jämt om det ska funka)
- får mer kroppsbehåring för att kroppen fryser då man inte har nåt underhudsfett- inte kul.
- fryser nästan jämt
- män tycker faktiskt inte att det är så attraktivt med smala kvinnor.
- skör, om man ramlar osv, har inget fett som skyddar benen och kan drabbas av benskörhet.
- huden åldras fortare och man får rynkor i tidigare ålder, tex somm 21 åring.
- folk tycker att man ser sjuk ut och tror att man har en ätstörning. fast man ständigt försöker att ta en tugga till och en tugga till fast att kroppen säger att den har fått nog och illamåendet sätter igång.
- kan inte få vissa jobb eftersom man är en tanigare person som inte har möjlighet att bygga muskler för tyngre lyft.
- känslan av att vara svag i kroppen.
- faktumet att man vill äta hälsosam mat och om man gillar sallader osv men får dåligt samvete av att äta sallad och dylikt då det innehåller för få kalorier. känns bättre när man ätit en pizza, men faktum är ju att också smala personer kan få hjärt-och kärlsjukdomar och diabetes. så vad ska man göra som smalis?
ps. tror inte det behöver vara gener heller. handlar nog mest om metabolismen och hur snabbt man spjälkar mat. Jag spjälkar som bara attans.
men, men. jag är inte olycklig för att jag är en riktig jävla smalis, det hade bara varit så mycket enklare att kunna må bra om man hade lite mer kropp, lite mer helt enkelt. ni ska vara glada :) och ibland kan det faktiskt vara skönt att läsa att nån är avundsju på oss smala, då det inte är så kul att vara det, så jag antar att lite kraftigare personer skulel tycka det var skönt att vi smala är avundsjuka på er och ingenting är ju en dans på rosor. men allt har ju för- och nackdelar. punkt :)
hej läste det här inlägget och kommentarerna. är en smal person som jag antar att ni syftar på. inte tränat på flera år och när jag började träna och äta mer mat så gick jag ner i vikt. att gå ner i vikt är det jag är mest rädd för av allt då jag nästan skulle försvinna. jag tycker att ni normalmänniskor med normalvikt som kan gå upp och ner i vikt ska vara nöjda. eller åtminstone inte avundas oss. det finns inget kul i att vara för smal. vet inte varför det är sån hysteri med det egentligen. tänk på nackdelarna innan ni tänker på fördelarna så slutar ni nog vara avundsjuka :)
nackdelarna
- kan inte träna (vilket man vill för man vill må bra och ha en bra kondition osv, men går ner i vikt om man gör det. eller måste äta groteskt mycket mer mat och må illa jämt om det ska funka)
- får mer kroppsbehåring för att kroppen fryser då man inte har nåt underhudsfett- inte kul.
- fryser nästan jämt
- män tycker faktiskt inte att det är så attraktivt med smala kvinnor.
- skör, om man ramlar osv, har inget fett som skyddar benen och kan drabbas av benskörhet.
- huden åldras fortare och man får rynkor i tidigare ålder, tex somm 21 åring.
- folk tycker att man ser sjuk ut och tror att man har en ätstörning. fast man ständigt försöker att ta en tugga till och en tugga till fast att kroppen säger att den har fått nog och illamåendet sätter igång.
- kan inte få vissa jobb eftersom man är en tanigare person som inte har möjlighet att bygga muskler för tyngre lyft.
- känslan av att vara svag i kroppen.
- faktumet att man vill äta hälsosam mat och om man gillar sallader osv men får dåligt samvete av att äta sallad och dylikt då det innehåller för få kalorier. känns bättre när man ätit en pizza, men faktum är ju att också smala personer kan få hjärt-och kärlsjukdomar och diabetes. så vad ska man göra som smalis?
ps. tror inte det behöver vara gener heller. handlar nog mest om metabolismen och hur snabbt man spjälkar mat. Jag spjälkar som bara attans.
men, men. jag är inte olycklig för att jag är en riktig jävla smalis, det hade bara varit så mycket enklare att kunna må bra om man hade lite mer kropp, lite mer helt enkelt. ni ska vara glada :) och ibland kan det faktiskt vara skönt att läsa att nån är avundsju på oss smala, då det inte är så kul att vara det, så jag antar att lite kraftigare personer skulel tycka det var skönt att vi smala är avundsjuka på er och ingenting är ju en dans på rosor. men allt har ju för- och nackdelar. punkt :)
2011-02-16 @ 19:55:06
Det har med metabolism att göra. Men så kan jag säga såhär att alla mina vänner.. MAJORITETEN tar en tallrik full.. leker med maten. Och lämnar mer än hälften, och detta har ja märkt efter att ha hängt med vännerna mina flera ggr. När dem väl äter så tar dem pyttetuggor och hinkar i sig sjukt mkt vatten eller cola/alt cola zero.
Jag är en "naturligt" smal människa. Och jag tror att jag vet vad hemligheten är. Jag har testat min ämnesomsättning och den var helt normal så det argumentet kan vi skippa. Det är nämligen så att jag äter precis vad jag vill när jag vill. Vill jag äta godis till frukost? Då gör jag det! Vill jag äta upp en hel stor pizza? Vad stoppar mig? Vill jag äta en sallad -ät en sallad. Vad jag väljer att äta beror på två olika saker: 1. Vad finns tillgängligt? 2. Vad är jag sugen på? Jag kan ärligt säga att det blir mycket mackor och frukt. Inte för att jag tror att det är nyttigt (alla LCHF anhängare blänger på mig), utan för att jag vill ha det. Mackor med jordnötssmör, feta ostar, kaviar osv. Nam! Frukt i stora lass!! Jag äter inte alltid både lunch och middag. Mina dagar består för det mesta av en massa mellanmål, och ibland äter jag 7-8 ggr på en dag. Men jag äter ALLTID mist ett stort mål mat per dag, för jag brukar bli hungrig någon gång mitt på dagen. Jag tror hemligheten är: Ät vad du vill UTAN DÅLIGT SAMVETE. Mat är inte så kul efter att man ätit så ett tag, och då kommer maten att bli en oviktig del av ditt liv och bara vara till för sitt syfte, nämligen att förse dig med den energi du behöver och ge dig njutning när du äter. Jag har ibland försökt förändra mina matvanor till det "bättre och nyttigare". Det resulterade i ätstörningar när jag var yngre och numera är alla såna försök dömda att misslyckas. Jag blir bara hungrig och otillfredsställd och går upp i vikt för att jag frossar förr eller senare. Så sedan jag lagt ner alla försök att följa kostråd har jag faktiskt börjat må bra, och är lika smal som alltid! :-)
